Då jag läste en av mina favoritbloggar så kom den här bilden upp. Hela min mage stack till. HELA HELA HELA! Hela jävla kroppen om jag nu ska vara helt ärlig. Jag ville bara krypa ihop i fosterställning och gråta tills jag dog av uttorkning.

Sen gick jag in på bilddagboken, där jag inte är aktiv alls.

JAG ÄLSKAR DIG! DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA MÄNNISKA.

VÄRLDENS BÄSTA KARL OCH VÄRLDENS BÄSTA VÄN.

du kommer alltid att stanna, alltid.

att veta det är allt som betyder något.

(30 augusti 2009)

Och så var allt okej igen. Jag har inte träffat Jens på flera månader nu men ändå så vet jag exakt vart jag har honom. Min underbara vän. Sen var allt okej igen. 

Är inte sånt fantastiskt?!

(Jag har förresten börjat blogga på ett annat ställe. Ett hemligt ställe där jag är anonym. Så ni lär inte se mig här så ofta, men jag tar inte bort bloggen. Finns mycket fina minnen här jag inte är redo att radera. Puss på er)

Jag har suttit i 10 timmar och tänkt. Tänkt på vafan det är som är mitt jävla problem. Varför jag har blivit såhär. Såhär tom, så obrydd, så jävlig, så förbannat jävla tragisk. Jag kom på det nu.

Jag hatar att bo här. Jag hatar att jag har tusen saker jag måste göra och jag har knappt någon tid på mig att fixa klart allt. Jag måste alltid visa mig på topp. För jag är så satans jävla feg att jag inte vågar erkänna att jag inte mår bra. Jag mår fan inte bra, inte nånstans.

Ikväll gråter jag. Sist jag grät, ja herregud. Jag minns inte ens sist. Hur jävla dum i huvudet är man om man inte ens tillåter sig själv att gråta. Och sist jag grät då någon såg på och sist jag lät någon trösta mig. Ja, det är väldigt många månader sen det.

Ingen i hela världen vet att jag mår såhär. Jag vet inte varför jag skriver den här skiten så att alla som vill kan läsa men man kan väl säga att jag har nått botten. Och något som är ännu mer tragiskt än det är att jag nu tänker "Ringer någon mig då dom läst det här ska jag fan inte svara. Jag vill inte prata om det här. Jag vill inte gråta. Jag vill inte dom ska veta"

Men ni måste få veta. För den personen jag har varit senaste tiden har verkligen inte varit Jag. Så nu låter jag er veta att allt är fan långt ifrån okej. Den här veckan ska jag gräva ner ansiktet i matteboken - jag ska jobba, äta och sova. Inte en enda grej till. Jag orkar inte. Nu tar jag semester från allt. En veckas semester från all stress, all press och allt som trycker på mig. Då vet ni, snälla acceptera det. Hejdå.

Råkar nog bli en tvådagars i helgen :P Drack igår och förfesten var freakin awsome! Jag och Natta satt och sjöng karaoke på youtube till VÅRA låtar :D Vi sjöng så mycket att jag knappt kunde prata ;p Sen olles, träffade Charlotta och Elias. Annars var det inge folk jag kände. Bestämde mig för att gå hem och då fick Alex prata med mig hela vägen hem :) Har sataont i fötterna idag, no more högklackat när jag är fattig och inte har råd med taxi :D

Idag snöar det..........................

Men om några timmar far vi till Finnträsk för att supa som de svin vi är! Sist "gänget" söp ute i vischan var ja.. Typ en år sen, då jag fyllde 21 och vi var i Renström. Nu ska jag vi vara i Åsas stuga, grilla kött och ha så kul som bara vi kan :D

Nu måst jag klä på mig, fara till medlefors och hämta madrass. Sen blir det att köpa snus, potatissallad och sen en drive-in på max för att utnyttja mina superduper kuponger som gör att jag får en hamburgare för 19kr! AWSOME!

Ha en underbar dag, kväll, natt och morgon. Jag kommer hem imorgon :) Puss

Blä, tog nyss bort ett inlägg. Jag är så jävla vuxen och tråkig. Det är INTE kul att skriva om jobb, räkningar och skatteåterbäring. Så jag tog bort det, dels för min skull - den dagen jag ska läsa igenom den här bloggen, och dels för er - som måste läsa skiten.

Solen skiner, snön försvinner i en rusande fart och himlen är blå. Tänka sig att man alltid blir lika lycklig när våren kommer. Magen bubblar och helt plötsligt ser man tusen karlar som har gömt sig undan på vintern.

Idag ska jag boka tvättid, köpa sprit, mata katten hos mor och far (dom är i fjällen), äta tårta hos mormor (storebror fyllde 27år igår!!!), dammsuga, duscha och mest troligt se "flickan från ovan" på bio med Nattizzz. 

Bäst jag börjar med duschen så jag hinner fara förbi systemet innan jag ska iväg och äta tårta :) Imorgon ska jag ut och ragga karlar förresten. Rawwr! Puss på er.

Har varit hemma från jobbet i drygt 45 minuter. Jag har spelat mina spel och lyssnat på musik. Känner mig låg ikväll, om jag har tur så är det bara pga att jag är trött. Iofs så känns det nästan alltid såhär då jag jobbar Där. All energi sugs från en och man kommer hem och märker att man knappt andats under kvällen. Hm. Låter skumt men så känns det.

Skulle ha vart mysigt att ha en varm kropp bredvid sig ikväll. En som håller om mig. Om jag vaknar mitt i natten och märker att armen är borta så kan jag bara sträcka på benet lite och känna att han fortfarande ligger där. Så gjorde jag ALLTID med Björn. Alltid, alltid alltid alltid. Jag vaknade i panik och kände med foten att han fortfarande låg där. Jag minns hur jobbigt det var då han eller jag åkt hem och det inte fanns något ben att "känna på".

Det är mänskligt att inte alltid vara på topp. Ibland mår man dåligt och det är ingen känsla man ska ignorera allt för länge. Jag vill inte lägga alla mina ensamma och deppiga stunder i en hög. Tänk då på den dagen då allt rasar. Nä, jag vågar hellre erkänna att jag mår dåligt och unnar mig själv att vara låg... eller jaaa, visst fan staplar jag problem och sånt rätt ofta men just ikväll så vågar jag erkänna mitt nederlag!

Anders skrev att jag var bäst förra helgen. Det gjorde mig väldigt, väldigt glad. Jag blev även väldigt glad då Chrille hörde av sig och ville komma (han kom inte, om ni nu inte fattat det). Inatt skrev Sara ett jättefint sms som startade min dag alldeles fantastiskt bra. Alla "småsaker" betyder så otroligt mycket då det väl kommer till kritan. Vad vore jag utan de här människorna jag har gett en positiv inverkan på?

Uppenbarligen så måste jag ju vara en bra person, eftersom folk är så duktiga på att säga det. Det är sånt som håller mig ovanför ytan nu när det inte känns helt okej. Jag är bra, folk uppskattar mig för den jag är. Jag duger (jag skrev jag suger först.. snygg felstavning ;p) precis som jag är. 

Nu ska jag lägga mig för att sova och jag kommer tillåta mig själv att fundera varför jag känner mig ensam ikväll innan jag somnar.

Och snälla ni - Glöm inte bort småsakerna, de få ljuspunkterna. En kram av mamma, ett sms från någon du inte hört av på länge, ett leende på stan.

För det kan vara just dom som räddar dig i slutändan.

Jag for lite tidigare till jobbet för att lämna anställningsavtalet och prata lite med chefen. Fick ett nytt schema och passade på att flika in lite snyggt;

E: Du, det där du sa igår på mötet. Jag är väldigt intresserad av att få ta bort en brukare och få mer patrull!

I-M: Jaså, det är du? Är det någon speciell du vill plocka bort?

E: Ja alltså det är ju *, jag vet inte hur länge jag orkar med allt tjaffs kring honom. Det tär verkligen på en psykiskt.
I-M: Jo, jag har som förstått det. Men du kan tänka dig att behålla alla andra brukare då?

E: Jo, jag trivs ju jättebra med alla andra men det är just han som det inte går med.

I-M: Okej, då skriver jag upp det. Bra att du sa det nu Elin. Kan du förresten tänka dig att jobba mer hos H?

E: Ja absolut! Han stortrivs jag hos så mer än gärna.

I-M: Men du så bra! Förresten, vill du ta bort * nu eller klarar du av ett tag till?

E: Jo, nog klarar jag mig fram till sommaren men sen har nog all ork försvunnit.

I-M: Okejokej, men då skriver jag upp det nu så ska jag fixa det senare!

JAG ÄLSKAR HENNE! Åh, ni fattar inte hur många stenar som försvann från mina axlar. Jag har känt såhär så jävla länge men inte vågat säga något. Jag är så tacksam för att hon har behållt mig även i dessa dystra tider. Men då det gått så långt att man nästan kräks före man ska jobba så är det fan inte okej.

Pusspusspusspuss min underbara favoritchef! Och hon kommer snart vara min ENDA chef.. SÅÅÅÅÅÅÅ skönt att slippa ha två olika..

Nu ska jag hoppa in i duschen och duscha bort alla känslor.. Tröttheten kommer nog dock bestå men jag ska nog lägga mig och nanna efter jag sett 'sveriges värsta bilförare" ändå så :) Puss

Oooh, jag fattar inte hur folk kan sova 5-6 timmar per natt och "må bra". Jag är helt slut. Både psykiskt och fysiskt. Konstant illamående och en konstig känsla i skallen.

Har varit på lyftteknik nu. Väldigt intressant. Om en timma ska jag vidare på möte och jag gruvar mig. Min karlajävel till chef kommer säkerligen att försöka få mig att ta på mig pass hos Mr. Blä. Men jag ska totalvägra. Jag har sagt till honom att det tar emot att jobba där, väldigt ofta. Så han får tamefan fixa en vikarie och så är det med det. Mina unga brudar ska ju sluta där. Ena har nyss slutat och andra slutar efter hon haft semester. Jag blir kvar själv med två tanter och någon ny person. INTE KUL. 

Varför är man så mesig då det gäller sånt där. Varför vågar jag inte säga "Jag mår dåligt där". Varför är jag rädd för att dom ska tycka jag är dålig människa? Det säger ju rätt mycket då två st inte orkar med och slutar. Varför vågar inte jag? Tredje gången gillt kanske.. Jag tror att dom kommer att tycka att jag bara följer mängden. Men jag har misstrivts där sen jag började?!

Jag måste prata med min andra chef. Se om det finns möjlighet att få ett nytt ställe. Jag skulle behöva det. En ny miljö och nya problem. Det börjar bli tjatigt att ständigt försöka fixa samma problem.

Suck.... Och min fina chef har krånglat till schemat så jag måste jobba imorgon. Jag hade tänkt att stänga av datorn och tv och PLUGGA. Men nej. Varje gång jag tänker att jag ska göra något bra så kommer det alltid något i vägen. 

Nä nu ska jag sluta skriva. Jag ska vara glad att jag har ett jobb. Att jag får en lön varje månad. Det är bara så synd att man måste jobba med någon man inte tål.